Uppväxt och bakgrund
Hans familj tillhörde den lägre medelklassen i München; fadern var en enkel polistjänsteman, familjen mycket katolsk. Pojken, född år 1900, fick en skolgång i samklang med sin sociala miljö: inget gymnasium, utan folkskola och verkstadsutbildning för ett hypermodernt yrke: flygplansmontör. Precis som många tyska pojkar vid denna tid anmälde Heinrich sig som frivillig, bara 17 år gammal. Han anslöt sig till den kungliga bajerska krigsmakten.
Första världskriget
Steget från flygplansmontör till pilot var nog inte så stort under flygets barndom och under brinnande krig, och han tog som tonåring detta steg. Som flygare ska han ha varit mycket framgångsrik och fick flera utmärkelser. Vid krigets slut befordrades han, men utan högre skolor blev han inte mer än underofficer.
Efterkrigstiden i Bayern
Tiden efter Första världskriget var i Bayern mycket orolig, och en kort period var landet till och med en socialistisk rådsrepublik. Müller sympatiserade troligen med deras yttersta motsats, de reaktionära s.k. frikårerna. Han lär senare varit anhängare till partiet BVP, ett katolskt parti som tidvis förespråkade ett suveränt Bayern helt skilt från Tyskland. Också Himmler stödde detta parti men övergav det år 1923.
Poliskarriären i München
Bajerns huvudstad München blev under 1920-talet ett centrum för allehanda reaktionära och högerradikala grupper. Under dessa år arbetade Müller vid polisen i München. Hans karriär gick bra; han gjorde sig särskilt känd som en energisk övervakare av kommunistiska grupper. Han lär också ha intresserat sig för Lenins hemliga polis och dess metoder.
Motståndare till nazisterna
Däremot var han inte alls nazist: han stod upp för Bayern och vidtog hårda åtgärder mot alla slags extremister. Müller ingrep alltså kraftfullt inte bara mot bolsjeviker utan också mot nazistiska bråk- och kuppmakare. Han ska dessutom ha uttalat sig nedlåtande om Hitler, som en invandrad arbetslös husmålare. Både vid ölkällarkuppen 1923 och vid maktövertagandet 1933 agerade han tydligt mot nazisterna. Allt detta ledde naturligtvis till att han fick motståndare inom NSDAP.
Vägen till Gestapo
Men paradoxalt nog ledde nazisternas maktövertagande till att hans karriär tog en märklig fart. För när nazisterna tog kontroll över Tyskland, genomförde de en så kallad likriktning, Gleichschaltung, en homogenisering av rikets alla delar, och den gällde också de många lokala polismyndigheterna.
Heydrichs skyddsling
Och när Reinhard Heydrich (1904–1942) så blev chef för Gestapo i hela Tyskland, gjorde han den energiske Müller till sin närmaste man. På några år hade Müller stigit från en halvhög post i Bayerns polis till en toppbefattning i Tyska Riket! Hans beskyddare Heydrich bortsåg alltså från Müllers politiska förflutna och hade öga för hans stora kapacitet och anpassningsförmåga.
SS-rang och partimedlemskap
Müller får också en hög rang i SS, sannolikt därför att SS formellt var överordnat Gestapo. Men SS’ hypernazistiska ideologi var gissningsvis den katolske bajraren ganska främmande. Och hans snabba karriär visar att partibok i NSDAP inte alltid var så viktigt; först 1939 blir Müller medlem i partiet. När så Heydrich 1942 dör i ett attentat utanför Prag, blir Müller chef för Gestapo i Tyskland och de ockuperade områdena.
Ansvar för krigsbrott
Under sin tid i Gestapo blir Müller både framgångsrik i kontraspionage och i uppspårandet av nazisternas motståndare. Framför allt blir han en av de ytterst ansvariga för en rad brott av oerhörd omfattning, som Kristallnatten 1938, Wannsee-besluten 1942 och genomförandet av judeutrotningen. Trots detta är hans namn som sagt ganska okänt i Sverige.
